Klockren skit!
Jag återupplever insparkens glada dagar med en smak av barr i munnen!
Roadtrip!
Snart beger jag och Lisa oss ut på vår årliga roadtrip! Denna består av att åka runt på diverse random platser i Jönköping som man annars aldrig besöker. Får se vart Lisas pappas bil tar oss idag?!
Kul
Calle är och hälsar på mig och Lisa i skolan i hälsosektionens lilla shop. På bordet står en burk med pepparkakor som är till sektionsstyrelsens förfogande. Alltså inte till för att Calle ska äta på dom. Det blir dax att gå hem och Calle står skyldigt och tuggar snabbt som fan på någonting i dörröppningen:
Jag: Calle vad tuggar du på?
Calle: Ingenting!
Jag: Men Calle har du nu tagit pepparkakor?
Calle: Men, men, men jag tog ju bara 2 stycken!!!
Både jag och Lisa kollar ner i Calles hand, varpå båda två upptäcker att Calle har hela näven full med pepparkakor (typ 6-7st plus ett antal i munnen)
Känns ibland som om jag är Calles mamma och springer runt och kollar så att ungen inte stoppar papper, batterier, pennor och servetter i munnen (Källa: Calles systerson).
I väntans tider!
Jag går i väntans tider... och då menar jag inte att jag har en eller ett par bullar i ugnen. NEJ NEJ NEJ men jag väntar och väntar på att någon snäll chef för någon sjukhusavdelning någonstans i Sverige skall ringa eller skicka ett mail till mig och berätta hur himla gärna dom vill att jag skall börja jobba hos dom....
MEN! det är så himla jobbigt när helgen kommer och man går och väntar. För då inser man att alla avdelningschefer ligger hemma på sina julsoffor och äter praliner och inte bryr sig ett dugg om att sitta och läsa ansökniningsCV från diverse random sjuksköterskor och att chansen därmed är noll att få ett samtal eller ett mail!
Jag provokationsläser i alla fall min mail 20 gånger dagligen i hopp om att det finns en snäll avdelningschef ute i vårt avlånga land som sätter sjuksköterskorns framtid före pralinätandet på julsofforna!
Typiskt mig!
Jag har ångest!
I 1 månad har jag försökt bearbeta min allt för snälla pojkvän att pynta lite sin lägenhet nu inför jul... Jag har tjatat och tjatat och tjatat i hopp om att han en dag skulle ge med sig på att införskaffa lite julsaker!! och så igår hände det äntligen! Han gick med på att skaffa antingen en julgran eller 3 stjärnor till fönsterna.. Eftersom det är jag som tjatat om julpyntet fick jag välja vad som skulle inhandlas och jag väljer då en julgran! Jätte mysigt och trevligt med en julgran ju. Därefter är det typiskt mig att släpa calle runt hela jönköping för att inhandla diverse delar till denna julgran och nedan följer shoppinglistan:
- Plastgran 299:-
- Förlängningssladd 38:-
- Kulor 89:-
- Glitter 95:-
- pärlor 19:-
- stjärna 99:-
- girlang 20:-
- lampor 39:-
Vi har varit på rusta 1 gång, ikea 1 gång, åhlens 2 gånger, plantagen 1 gång , och ekohallen 2 gånger
När vi sedan efter 4 timmar kommer hem med alla saker kan ju inte jag bärga mig! Granen måste upp direkt!! Calle sticker till jobber och lämnar en överförtjust flickvän hemma med alla kassar! Jag lever vid denna tidpunkt verkligen livet och spenderar 2 timmar med att sätta snören i 120 julgranskulor (det är en stor gran). 2 timmar med att peta ut alla grenar på granen och sjunger julsånger. Jag sätter i ljus och glitter och hälften av alla kulor, sjunger lite till och får en konstig känsla i magen... Någonting känns fel....
Då plötsligt slår det mig... det e ju bara den 5 december... alltså 19 dagar kvar till jul.. jag står med en gran fullsmockad med kulor och glitter och vet inte vart jag ska ta vägen... Jag grips av panik och börjar snabbt som fan (så att ingen ska se mig) att riva ner alla kulor, glitter, ljusslingor och sliter granen i stycken och packar ner den i sin låda.. skjuter in den under calles säng och slänger alla andra prylar i en kasse som jag gömmer i garderoben...
Det känns fel med en gran den 5 december... möjligtvis om 2 veckor får den komma fram igen.. men jag vet ju i alla fall att granen blir jädrigt snygg när den kommer upp på riktigt sen... och ja.... jag ska lära mig att lyssna mer på Calle.... FAN!
Mitt beslut att ta emot Jesus:
Jag bekänner inför Gud att jag är en syndare, och jag tror att Jesus Kristus dog för min synd på korset och uppstod för min rättfärdiggörelses skull. Jag mottager och bekänner Jesus Kristus som min personlige frälsare:
Caroline Ankarklint 081204
När du nu beslutat att ta emot Kristus i ditt liv vill vi uppmana dig att ta kontakt med en kyrka/förslamling i din närhet som kan hjälpa dig att växa i den kristna tron.
Hell no................gillar i alla fall stycket med syndare....
Caroline Ankarklint 081204
När du nu beslutat att ta emot Kristus i ditt liv vill vi uppmana dig att ta kontakt med en kyrka/förslamling i din närhet som kan hjälpa dig att växa i den kristna tron.
Hell no................gillar i alla fall stycket med syndare....